Jag vill så väldigt mycket men rokar ingenting.

Min ångest har sen ett år tillbaka hållt mig ifrån att våga leva.

Jag är lika rädd för livet som för att dö.

I dagnär jag haft ångest och min sambo känt sig som vanligt hjälplös.

Frågade han mig vad jag ville med mitt liv.

Jag skrek ut med tårar i ögonen

"Jag vill kunna leva!"

"Jag vill våga gå på bio utan att vara rädd för min ångest"

"Jag vill kunna sitta i ett klassrum i lugn och ro"

"Jag vill kunna vara som alla andra!"

Han höll om mig.

"Jag vill hjälpa dig om jag får"

Sviken gång på gång av denna mannen som sträcker ut en hjälpande hand.

Tänker, tänker jag vågar inte ge honom min tillit en enda gång till.

Så varför sitter jag här?

Gråtandes i hans famn...

Varför varför skulle jag låta honom komma för nära?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Mitt liv är nog deprimerande. Men det är iaf ärligt och rent. Min sambo har börjat få raseriutbrott när jag får ångest-attacker. Vilket gör att jag får ännu mer panik när han skriker åt mig. Utöver det händer inte mycket alls. Jag är mitt...

Tanken slog mig nyss att efter våldtäkten som skedde för snart ett år sedan har jag bara drömt mardrömmar vad jag kan minnas. Aldrig om själva händelsen, inga flashbacks i sovande tillstånd. Det har varit allt från att jag sitter i en bil som ökar fa...

Det är först nu jag inser att rättegången ska bli av. Jag lever i min värld av kaos. Försöker tänka possitivt, att tjejer klarar av att föda barn, det här är ingenting.   Lättare sagt än gjort när ångesten sköljer över än. Jag är livrädd fast j...